Titel: STOCKHOLMS DUK, Historien kring presentationsverksamheten av filmarvet vid Cinemateket i Stockholm
Författare: Aurore Berger
Institution: Etudes Cinématographiques et Audiovisuelles,
UFR Art Esthétique & Philosophie, Université Vincennes Saint-Denis, Paris 8
Handledare: Guy Fihman
Nivå:
Master Professionnel Valorisation des Patrimoines Cinématographiques et Audiovisuels
Framlagd: HT 2006
Filmen är en uppfinning vilken uppstod under den industriella eran. 1800-talet och uppkomsten av nationer, imperialism, kolonialism, teknologi samt framväxandet av museer utgör några av de essentiella grunderna för filmens utveckling. De här nämnda omständigheterna är dock framträdande vid tillkomsten av detta medium.
Redigering och programsättning uppstår parallellt i början av 1900-talet. Programsättningen förlorar dock sin mångfald i samband med att produktionen av långfilmer blir norm i mitten av 10-talet. Filmer blir museiföremål, man är på väg att förlora de pittoreska vyerna och man talar om tillskapandet av filmarkiv. Snart föds i Stockholm världens äldsta cinematek.
Under 60-talet blir Cinemateket en avdelning inom det nystartade Svenska Filminstitutet. Politiken kom att styra det som tidigare var en förening av engagerade cineaster.
Michèle Lagny skriver att visa film utgör en kontinuerlig omskrivning av filmhistorien.
Som Michèle Lagny mycket riktigt påpekar visar inte den godtyckliga periodiseringen - « 30-talet », « den sovjetiska filmen » och andra förutsatta kategorier - verkligheten kring filmen som fenomen men väl viljan hos en individ (historikern/programsättaren) att tolka filmen som ett enskilt vittnesmål om ett moment av mänsklig aktivitet.
Exemplet Stockholms Cinematek möjliggör ett tydliggörande av intentionerna bakom det historiska projektet. Den icke kommersiella visningen av film inom ramen för ett nationellt institut sätter relationen mellan progamsättningsverksamheten och politiken ifråga.